Mats-Olof Liljegrens blogg

Inget är som väntans tider heter det ju och det är precis så man kan känna. November är höstruskets verklighet och mörkret tränger sig på från alla håll. Då är det gott att känna att 1:a Advent ändå inte är så långt borta.

Oj, vad vi gör mycket verksamhet med Betelkyrkans Musikskola.

I lördags hade vi hösten stora musikfest med hela kyrkan full med publik och 65 personer på scenen. Gästartist Isak Björklund var i högform och spelade både själv och tillsammans med barnen.

Har precis varit på ett lektion i Rock'n roll. Läromästare var den snart 70-årige Jerry Williams och lektionssalen var Conventum Arena. Ett ruggigt sväng bjöd han på med sina medmusiker och dansare. Bl a fick jag höra ett helt fantastiskt pianosolo av mycket hög klass.

Sitter just nu och väntar på ett tåg mot Lund i Göteborg. På centralstationen spelar ett antal barn "Köp varm korv". Det är blåsare, gitarrister, trummisar, basister men inga stråkinstrument. Barnen är i varierande åldrar men inga så unga som vi har i vår musikskola.

I dag har jag ett rätt roligt jobb. Jag har fått in anmälningar från föräldrar som kan tänka sig att hjälpa till med bl a bullbak till den 9 april då vi genomför Musikskolans och Barnens dag i Betelkyrkan.

Fantastiskt roligt att få räkna igenom alla anmälning om att baka bullar eller sockerkakor. Vilka härliga föräldrar som ställer upp och gör denna dag till något alldeles extra.

Så har då vårterminen startat. Temperaturen ute i dag påminner faktiskt om att det är vår på gång även om jag inte luras att tro på någon ihållande värme än.

Under veckan som kommer så drar vi igång på vår undervisning och det ska bli roligt att se både barn och lärare i huset igen, det har varit lite ensamt under några veckor. Jag tror att vi alla som varit i kyrkan dessa lovveckor tycker det ska bli skönt med lite liv i rummen igen. Ett litet ljud från en ensam violin eller rytandet från en distad elgitarr från pop & rockverkstaden. Ett koncentrerat barn som spelar en vacker melodi på sin flöjt eller en tonerna från en cellist som nu kanske äntligen fått av gipset från sina ben efter ett nog så vågat skutt! (Om jag hört rätt så var det ett fall på ca sju meter som såg till att det krävdes gips på båda benen.)

Tänk, nu när vinterns kyla smyger sig inpå, eller snarare vräker sig in, så sitter jag på mitt förhållandevis varma kontor och räknar pengar. Ja, inte riktiga pengar utan de pengar jag tror kommer att behövas nästa år för att driva musikskolan.

Det är en utmaning att få ihop de resurser vår verksamhet kräver. Vi arbetar redan väldigt kostnadseffektivt och det är glädjande att våra barn och ungdomar får så mycket för de avgifter vi tar in.

Efter tolv dagar som musikskolechef fick jag vara med och genomföra ett 30-årsjubileum för musikskolan. Vi firade genom att genomföra en konsert i två delar med tårtkalas däremellan. Programmet var varierat och ett 50-tal barn medverkade med fiol, cello, flöjt och pianospel.

Tänk vad roligt det är att lära sig nya saker.

Det kan vara ett nytt sätt att lösa ett matematiskt problem eller hur fötterna ska röra sig i en viss dansfigur eller hur man kör rallycross. Eller varför inte hur man spela Fife-flöjt?