Om Suzuki

Shinichi Suzukiföddes 1898 i Nagoya, Japan. Släkten hade sedan flera generationer tillbaka tillverkat japanska samisener, ett slags tresträngade banjoliknande instrument. Hans far, Masaki Suzuki, blev alltmer intresserad av västerländska instrument och började forska i violinens historia. Efter flera försök tillverkade han till slut ett eget instrument 1888. Så småningom kom han att grunda vad som skulle bli en av världens största violinfabriker.

Suzuki

Shinichi Suzuki och hans syskon lekte ofta i fabriken som små. När han kom upp i skolåldern började han arbeta i fabriken på loven. Vid 18 års ålder fick familjen en grammofon och den första skiva han köpte var Schuberts Ave Maria med Mischa Elman, vilken gjorde ett oerhört starkt intryck på honom. Omtumlad av musikupplevelsen tog han hem en violin från fabriken. Efter att ha övat ihärdigt varje dag en längre tid klarade han att ta ut en Haydn-menuett. Glädjen var förstås stor.

Han hade dock ingen tanke på att satsa på musiken. Enligt faderns önskan tog han examen från en handelsskola och började därefter arbeta på fabriken. Genom en gemensam bekant och mer eller mindre av en slump, lärde han känna en markis Tokugawa. Markisen lade märke till Suzukis musikbegåvning och erbjöd fadern att bekosta sonens musikstudier något som han inte kunde annat än samtycka till. 21 år gammal flyttade så Suzuki till Tokyo för att studera violin. Efter ett och ett halvt år följde han med markisen på en jorden-runt-resa och beslöt sig då för att stanna i Tyskland och studera vidare där. Han gick på många konserter och lyssnade på olika violinister och fick möjlighet att välja professor Karl Klingler som sin lärare. Suzuki var då 22 år.

Suzuki stannade i Tyskland i åtta år och träffade där sin blivande fru, Waltraud. Där lärde han också känna en mängd framstående personer inom olika områden, som var mycket intresserade av konst och musik. En av dem var dr. Albert Einstein, som även var en erkänd virtuos på violin och aldrig gick någonstans utan sitt instrument. Suzuki inspirerades av hans ödmjuka sätt och hans tankar om alla människors lika värde.

Efter att han gift sig och flyttat tillbaka till Japan bildade han tillsammans med sina bröder en stråkkvartett som turnerade i hela Japan. Från 1930, då han alltså var 32 år gammal bodde han i Tokyo, där han undervisade både vid Kungliga Musikkonservatoriet och Kunitachi musikskola. Det var vid den här tiden, omkring 1931-32, som en man kom hem till Suzuki med sin 4-årige son och bad att han skulle ge sonen lektioner i violin. Eftersom han inte hade någon som helst erfarenhet av att undervisa ett så litet barn, bad han om en tids betänketid. Han ville gärna anta utmaningen, men hade ingen aning om hur han skulle gå till väga. Plötsligt en dag, när han övade stråkkvartett hemma hos en av sina bröder, slog det honom som en blixt från klar himmel: ALLA JAPANSKA BARN TALAR JAPANSKA! Det låter ju som en självklarhet, men Suzuki såg det märkliga i detta, att alla barn lär sig tala sitt modersmål flytande. Utan problem kan de lära sig de svåraste språk och dialekter och det tyckte han var en verklig prestation. Nu hade han   lösningen på hur han skulle undervisa den lille pojken: Modersmålsmetoden måste ju vara den perfekta utbildningsmetoden på alla möjliga områden!

Efter kriget, 1945, startade han TALENT EDUCATION-rörelsen, då han fick erbjudande att vara med och starta en musikskola i Matsumoto tillsammans med en sångerska och kollega från Kungl. Musikkonservatoriet. Här fick han tillfälle att utveckla sin metod och så småningom sammanställa en egen violinskola. Suzuki avled 1998, ett halvår innan han skulle fylla 100 år. Hans metod och filosofi har levt vidare och är spridd och välorganiserad i stora delar av världen. För ytterligare information hänvisas till bl.a till Internationella, Europeiska och Svenska Suzukiförbundet och dess hemsidor: www.internationalsuzuki.org, www.europeansuzuki.org, www.swesuzuki.org.